En häftig grej som min gamla chef berättade ifrån hennes tid som anestesissk och det var vid ett tillfälle när det användes gasen Halotan (som inte används i Sverige längre) nångång på 90-talet. Patienten som var en man var väldigt nervös och babblade på en massa, men så på med syrgasmasken och så sövdes han. Han slocknade mitt i en mening. Operationen tog vid och när allt var klar och patienten väcktes igen och när han vaknade till så fortsatte han prata på fortsättningen på meningen han blivit avbruten i tidigare.
Jäkligt läskigt, helt pausad i hjärnan.
Nåväl, dags för sängen, imorgon är en lång dag och idag har jag redan missat mer än halva dagen. Nicht gut.
Och så måste jag lära mig att inte öppna upp mig för folk hela tiden. Fan, jag babblar på och känner mig förvirrad samtidigt. Har känt så den senaste tiden, jag känner inte igen mig själv riktigt. Rör ihop saker, glömmer viktiga ting, kan sitta på ett möte och sen efteråt fundera över om jag fattat saker rätt egentligen. Fattar inte enkla förklaringar. Sitter på föreläsningar och är tom i skallen. Babblar på och får ångest efteråt eftersom jag babblat på för mycket om skit egentligen.
Tror att jag är oerhört stressad rent mentalt, så nu har jag bestämt mig för att luta mig tillbaka, fokusera på här och nu och ge långfingret åt det och dem som tar min tankemässiga energi. Sluta vara alla till lags och vara rädd för vad folk tänker om dig.
Imorgon ska jag inte babbla en massa, vara tyst och tänka mer, lugna ned mig i skallen, lyssna på föreläsningarna, börja ta mina studier mer på allvar och gå och träna fysiskt.
Så. Punkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar