Synthare

Efter frisörbesök under gårdagen har jag nu en synthtofs a la -84. Eller ja, jag ville bli klippt "som vanligt" men min frisör såg skeptisk ut och tyckte att "nej, nu har du haft den frisyren länge!"
Jag menade på att jag kunde ju inte variera den hur som helst eftersom jag är så extremt tunnhårig. Men hon tyckte att då kan vi "leka loss lite" i nacken istället, eftersom där är håret tjockt. Jojo, så hon fick fria händer och klippte tvärsnett, jättekort på höger sida och sen snedare och snedare mot vänster, så att man ska dra håret åt vänster med mousse. Coolt tyckte jag och åkte hem. Sambon såg glad ut men sen pressade jag ur honom att han tyckte det såg ut som jag sovit på ena sidan så håret lagt sig åt vänster. Idag tvättade jag det och när det "hänger" rakt ned i nacken så blir vänstersidan mer märkbart längre än högersidan och det blir synthtofs av det.
Kanske inte helt meningen, men va fan. Howard Jones var ju cool. På sin tid.

Efterklok

Ibland babblar jag på för mycket. Idag satt jag faktiskt och snackade skit om en kursare och jag fick direkt ångest efteråt. Min skrivarkompis frågade varför jag inte hade dykt upp den där kvällen när klassen skulle ut och äta. Jag är så irriterad på den här kursaren (samma som vägrade svara i mobiltelefonen när vi skulle ut och äta med klassen, så jag fick gå kall, blöt och hungrig i två ochen halv timme när jag letade efter folket utan att hitta dem, se tidigare inlägg), plus att hon nu är skyldig mig pengar. Uttryck som "nonchalant", "är helt jävla dum i huvudet", "en typisk 80-talist" och "visar ingen respekt". Jag skrädde verkligen inte orden och sa vad jag tänkte om henne, och det var nog inte helt bra. Tur att min skrivarkompis inte är bästis med den här kursaren iaf. Men ibland är jag så taktlös.

Exile

Träffade på en gammal kursare (sedan grundutb till ssk) när jag var på sista praktikplatsen. Hon var urgullig och uppmuntrade mig hela tiden under tiden jag var där. Sista dagen fick jag hennes mailadress eftersom hon undrade en sak ifrån vår grundutbildning som jag lovade att kolla upp.
Jag kollade upp det och mailade tillbaka till henne i förrgår, ett ganska kort och skämtsamt mail. Idag fick jag ett helt underbart mail tillbaka där hon skrev om allt ifrån sina egna tankar och känslor som ny anestesisjuksköterska och hur hon såg på mig och hur viktigt det var att behålla sin ödmjukhet inför sitt yrke, ja, det riktigt värmde i hjärtat. Hon avslutade med att hon gärna ville träffas framöver om jag ville och ett stort lycka till i den nya världen jag beger mig in i. Jag var hemma hos min skrivarkompis idag också, urgullig även hon. Tänk att det finns ödmjuka och omtänksamma anestesisjuksköterskor också. Det visste jag inte. ;-)

Pussmannen

Kom till att tänka på en händelse när jag läste om "pussmannen". När jag var tio år gammal och på väg hem från skolan så blev jag stoppad av M, en två år äldre kille som bodde i gatan bredvid. Han drog tag i mig och viskade att vi skulle gömma oss vid buskarna för att vi skulle skrämma någon annan (kan inte komma ihåg vem), då vi skulle hoppa fram när denne gick förbi. Jag var något förvirrad då M och jag aldrig hade pratat med varandra och som en liten blyg tioåring så nickade jag och M lade armarna omkring mig och drog tag i mig. Plötsligt så börjar han pussa mig på kinden, jag puttar undan honom och tittar på honom och då flinar han. Sen går jag hem.

Jag blev aldrig rädd eller reagerade speciellt på det här, snarare blev jag mest förvånad.

Gud hörde av sig och var arg

Nähä, uppsats inte alls klar, handledare hade synpunkter. Så imorgon blir det återigen fortsatt arbete, denna gång hemma hos skrivarkompisen. Jag vet inte om jag är hård, eller nåt, sist vi hade skickat in arbetet så ringde skrivarkompisen fem minuter senare och frågade om hon fick cykla till affären för att köpa mjölk. För säkerhets skull, så att jag inte satt hemma och ville att vi skulle ändra något, så skulle hon ge sig iväg och jag inte få tag i henne. Så hon skulle fråga mig först.
Det är sant. Jag gapskrattade. Det gjorde inte hon. Jag kanske får jobba på min ödmjukhet?

Idag var jag nästan i Malmö. Och gått promenad och kollat på världens ösregn och åska ute på balkongen.
Jo, och så fick jag också brev idag från gud. Eller nästan. Från vår kyrkoherde. Han skrev så fint inledningsvis alla mina namn (med mellannamn och allt) och skrev att han var ledsen för att jag lämnat kyrkan och att gud grät, men jag var alltid välkommen att höra av mig om jag ångrade mig, för mitt beslut kanske grundade sig på att jag befann mig i nåt speciellt stadie i mitt liv och kanske kunde jag komma åter senare? (lång mening) Jo, jag befinner mig i stadiet i livet där jag äntligen tagit tag i att se till att inte betala en massa pengar till skräp. Så jag återkommer inte senare. Bara om jag blir mentalt efterbliven. Sen fortsatte brevet med hot, om att jag minsann inte fick ha en prälle när jag skulle i jorden, men om jag kom tillbaka igen så kunde jag få det. Jag tror jag kommer i jorden oavsett vad. Annars får väl världen stå ut med att jag ligger och ruttnar nånstans. När jag är död så lär det knappast bekymra mig, som ateist är jag rätt trygg med att alla mina bekymmer försvinner den dagen jag slutar andas.

Jag är jävligt trött idag och jag är lite bekymrad för att sambon ska åka iväg en hel vecka, hela nästa vecka. Det är tråkigt och lite oroligt. Jag vill inte vara ensam och jag vill inte att sambon ska trilla ned i nåt hål, eller gå vilse och bli attackerad av alla fästingar där i Bleinge. (Men då kan jag förresten också äta muffins till middag hela veckan om jag vill, men han läser nog det här, så då får det bli köttfärs istället). Och så hade det varit bra om hyresvärden kom hit och fixade spisen så jag slipper eldsvådor när jag nu är ensam hemma och ska värma på (muffinsen) köttfärsen.

Nej, gonatt.

How To Disappear Completely

Jag tror (tror) att vi kan betrakta uppsatsen som färdig. Vi bad om ett extra utlåtande från vår handledare eftersom det var så väldigt mycket som hon ville att vi skulle ändra på vid sista seminariet. Får vi feedback på att arbetet är skit nu så skiter jag fan i utbildningen (tja..). Jag har fan legat sömnlös på nätterna och funderat på det här. Det ska vara inlämnat för examination på torsdag så jag hoppas att det inte strular nu. Ska färdigställa en powerpoint-presentation så det blir proffsigt och lärorikt för mina kära kursare. Examination nästa vecka. Sen är det finito. Kan inte fatta det. Partaj i Stadsparken och partaj i Malmö, examensmiddag med familjen. Om ganska exakt två veckor står jag med laryngoskopet i en darrande hand och säger "tub, tack. Kuffa. Stetoskopet, tack". Eller "Helvete, hjälp, fan, laryngospasm! Patienten vaknar, shit, där rök min legitimation, patienten är blå!". Eller nåt.
Jag är livrädd 98 procent av dygnet redan nu. Men när de andra 2 procenten infinner sig så känns det helt underbart coolt.

Känns som att den kommande framtiden innehåller så otroligt många förändringar. Står inför två stora förändringar och beslut i mitt liv och de båda kommer komma samtidigt. Jag är inte van vid det. Det har liksom inte hänt så mycket på 15 år.

På torsdag ska jag på utflyttningsfest på min gamla avdelning. Blir sista gången jag är med i det gänget. Känns sorgligt att lämna dem (även om jag nu inte jobbat där sen i höstas). Men det blir ett bra avslut.

(Funderar på om man skulle läsa iva-utbildningen om några år? Inte för att jag vill jobba på iva, men för att fördjupa mig mer fysiologiskt. Time will show, men plugga är kul för det mesta, även om man får magsår)

I hate you so much right now

Idag hade jag tagit en hel dag ledigt ifrån uppsatsen. Har försökt hela långa dagen med att inte tänka på vad som kan skrivas var och hur uttrycka sig hitan och ditan. Så dagen gjordes på stan och mitt på Mårtenstorget träffar jag på min handledare som vinkar och frågar: "uppsatsen färdigskriven och inskickad?" med ett stort flin. Helvete. Hon skulle bara veta. Uppsatsen är huller om buller, ändringar precis överallt, grön, röd, blå, rosa text, allt som både jag och skrivarkompisen har ändrat på och håller kvar. Vi får ingen ordning på det. Får väl spendera ytterligare en helg framför word. Skoj.

Uppsatshüre!

Åh, varför varför går jag in på Familjeliv och börjar diskutera i trådarna? Jag blir så jävla upprörd hela tiden över alla nötter som uttalar sig.

Nehej, uppsatsen var det ja. Ja, det är fanimig inget fördjupat arbete längre, nu ska vi ha abstract också på skiten. Så vi ändrade mallen från "fördjupat arbete" till "kandidatuppsats". Lika bra det. Så jävla mycket arbete vi lägger ned på det här egentligen, jag får krupp! Och så opponering och redovisning i powerpoint inför allmänheten och resten av klassen. Så sågning officiellt. Kunde lika bra ha skrivit min magisteruppsats.

Jag är rätt less på det här nu, men jag vet att jag sen, när jag är fast i heltidens monster (månd-fred. 7.30-16.30) kommer längta tillbaka hit när jag disponerar min tid själv (jag kan ut och gå i Skrylle klockan 08 en torsdagsmorgon, det ni!) Men i sanning så har jag egen tid att disponera över, men så är jag aldrig heller riktigt ledig. För det finns alltid nåt att göra (Hornbach-reklam?)

Himmelsfärder och thoraxkirurger

Idag är det Kristi himmelsfärds dag. Jag har varit i Skrylle, badat, ätit moussaka, skrattat åt Tord Yvel och Romeo Olsson
Och klockan är bara 15.
Har även konstaterat att huvudförfattaren till min ena vetenskapliga artikel heter Christ i efternamn, vilket blir rätt skojigt med tanke på att han är thoraxkirurg. "Skillnaden mellan gud och en thoraxkirurg är att gud vet om att han bara är gud". Min examinator berättade om en gammal thoraxkirurg (av högre rang) i Lund som låtit sig avmålas på en enorm tavla som sedan skulle hänga på kliniken. Thoraxkirurgen lät sig avbildas inne i en kyrka och fyllde i stort sett upp hela duken med sin vita rock och hjärtstetoskopet hängandes runt halsen. I bakgrunden, till höger om thoraxkirurgen, något nedsänkt fanns jesus på korset målat. Jesus huvud var placerat en bit nedanför thoraxkirurens huvud.
Många fann detta oerhört provocerande och olämpligt att hänga upp. Jag tyckte det var coolt.



Såklart var kristus en katt.

When you were here before
Couldn't look you in the eye
You're just like an angel
Your skin makes me cry
You float like a feather
In a beautiful world
I wish I was special
You're so fucking special

But I'm a creep
I'm a weirdo
What the hell am I doing here?
I don't belong here

I don't care if it hurts
I want to have control
I want a perfect body
I want a perfect soul
I want you to notice when I'm not around
You're so fucking special
I wish I was special

But I'm a creep
I'm a weirdo
What the hell I'm doing here?
I don't belong here

She's running out again
She's running out
She runs runs runs

Whatever makes you happy
Whatever you want
You're so fucking special
I wish I was special

But I'm a creep
I'm a weirdo
What the hell am I doing here?
I don't belong here
I don't belong here

(radiohead)

Listajävel :-)

På uppmaning från Vicky kommer här nu en lista. Valet skulle bli Bowie, men då jag mer känner mig på kent-humör för tillfället, så får det bli a la kent:

“Besvara frågorna med en låttitel från en och samma artist/band.”


Är du kvinna eller man? Generation Ex

Beskriv dig själv: Kevlarsjäl

Vad tycker du om dig själv? Ensammast i Sverige

Beskriv var du bor för tillfället: Min Värld

Om du kunde åka någonstans, var skulle du åka? Berlin

Favoritfärdmedel: Berg & dalvana

Din bästa vän är: Sundance kid

Din favoritfärg är: Blåjeans

Hur är vädret? När det blåser på månen

Favorittid på dagen: En timme en minut

Om ditt liv var en tv-serie, vad skulle den då heta? Den Döda Vinkeln

Vad är livet för dig? Ett tidsfördriv att dö för

Det bästa rådet du kan ge? Ingen kommer att tro dig

Om du fick byta namn, vad skulle du heta då? Nihilisten

Favoritmat: LSD, någon?

Dagens tanke: Om du var här

Hur skulle du vilja dö?: Utan dina andetag

Din själs nuvarande tillstånd: Vi mot världen

Felen du kan leva med: Våga vara rädd

Ditt motto:Kärleken väntar

Åh, nu är jag verkligen less. Så in i helvete. Fans jävla skit.

Kultivera dig för bövelen!

När jag var yngre var jag betydligt mer kultiverad än vad jag är idag. Idag är jag tråkig och totalt okultiverad. Hur kunde det bli så? Fan, för några år sedan lyssnade jag jämt på musik, engagerade mig i teaterpjäser, konst och rent allmänt vardagskulturen. Jag har t o m 30 hp i kulturvetenskap! Och 7,5 hp i design och arkitektur. Jag har nog suttit för mycket i diverse lunchrum med kärringar som pratar om barnen, barnbarnen, viktväktarna, stickningar, gubben där hemma och pelargoner. Något försvann när jag började inom vården. Jag gjorde några tappra försök men fick tomma blickar tillbaka. Suck. Jag saknar den biten jag var intresserad av innan dess.

Man skulle gå mer på teater framförallt. Det var på tok för längesedan! Och varför inte balett? Tänk Prokofiev och Romeo och Julia.

Jag är inte på humör märker jag. Bäst jag slutar skriva. Typ nu.

Ok, ett tillägg på "mindre bra-listan": godiset är snart slut och jag inser att jag nog måste ut och gå en mil i Skrylle imorgon.

Fredag

Mindre bra idag:
- att jag inte hunnit göra ett skit mer på fördjupningsarbetet vi skriver. Har massor att göra där. Helgen är räddad.
- att min mobil la av (har ingen hemtelefon!)
- att det inte finns några provsvar ännu, är trött på att vänta!
- att jag inte hade råd att gå på ANIVA-dagarna i Malmö, verkade vara hur coolt som helst!
- att vår router inte pallar med vår snabbare uppkoppling så vi kan inte sitta båda två vid nätet samtidigt, vi måste ha en ny vilket är för mycket pengar i nuläget (en månad kvar på att leva lägre än lägsta existensminimun, sen får jag en LÖN!)

Bra idag:
- restaurangbesök på stan med sambon (som blir snyggare och snyggare för varje kilo han går ned ;-))
- att min mobil kom loss igen, hoppas den inte lägger av igen
- att jag fick kortisonspruta i svanskotan, gjorde skitont men jag kan gråta av lycka när jag äntligen kan sitta ned UTAN att ligga på 8-9 i VAS.
- Att Busan velat ligga på min mage under förmiddagen när jag kollade på Twin Peaks.
- Att jag har gott godis hemma (choklad!)
- Att det nu är helg.

Söndag

Ibland kan man undra om saker är som man tror att de är. Som det sägs. Jag har aldrig varit ett fan av snack, utan handlingar, det är de som räknas. Folk snackar så mycket skit hela tiden. Tomt prat. Meningslöst. Skit samma då. Jag är för gammal för att vara naiv. Gränsen mellan att vara cynisk eller bitter suddas ut.

Idag har det varit bilfärd, tvätt, pyssel i uterummet, Twin Peaks och brinnande plättar. Har idag införskaffat ett styck olivträd och en myrten. Olivträdet hamnade i en lerkruka på golvet i uterummet och myrtenväxten planterades om i en rostig järnkruka till vardagsrumsfönstret. Tydligen ska myrten vara skitsvåra att hålla liv i. Jaha, mina växter dör alltid så det blir väl en liten utmaning då att försöka hålla kvar den här då. Vackra växter båda två iaf.



(Bild på myrten lånad från Flitiga Fredrika )


Det regnar. Satt nyss i uterummet och funderade, tittade på regnet som slog mot den mörka asfalten. Känner mig dyster och jag saknar, saknar så det gör ont.