Äckel-Skånetrafiken!

Jävla äckel-Skånetrafiken. Finns inte en enda anledning att åka med deras jävla bussar. Har inte funnits det tidigare och absolut inte nu.

-Otrevliga, suckande skitchaufförer (krävs det minus fem i iq och kasst humör för att få anställning där?).
-Alltid en massa ohygienisk varmluft som står på max i bussen så ingen kan andas. Alla sitter med jackor medan chaufförerna sitter närmast barbröstade.
-Chaufförer som kör som idioter och bromsar in och gasar på så man far som en vante.
-Kostar närmre tjugo spänn för en enkel resa, och snart kan de inte hantera mynt utan alla ska ha kort (handlar säkert inte om rånrisken utan om att chaufförerna inte förväntas kunna räkna längre).
-Alltid försenade!
- Händer att de helt enkelt skiter i att stanna vid busshållplatsen.
_Chaufförer som pratar i mobil eller sms:ar när de kör (sett alltför många gånger!)
- Och nu stannar de inte ens när de kör över något! Fan, vad det här gör mig upprörd. Sån jävla nonchalans borde det utfärdas skottpengar på!

Au revoir

Den här bloggen fyller inte längre sin funktion för mig.
Låter den ligga kvar och kanske skriver något någon gång, annars går jag vidare, till andra dimensioner. För skriva måste jag.

Jag och vesslan

Idag var det jag och vesslan som jobbade på samma sal. Full rulle med andra ord, hon är liten och snabb som fan.
Imorgon blir det mer jobb, medarbetarsamtal och uppföljningssamtal från andra enheten. Sen blir det hem, bästa M sover över och fredagen kommer innebära djursjukhuset, landet, Hörby, Malmö och djursjukhuset igen.
På lördag ska jag jobba och sen äta marängswiss hos bästa V.

Vad hittar ni på?

Minnen

Igår fick jag ett mail på Facebook. En undran om det var jag som "var jag". En undran från en väldigt nära vän för ca 8-9 år sedan, G, en vän som jag svek (i vanlig ordning) och förlorade kontakten med. Min inställning är att jag skäms som en hund och Gs inställning är att dåtid är dåtid.
Nu skriver vi om gamla minnen och har kommit överens om att träffas igen. Jag trodde aldrig att det skulle hända. Ska bli roligt att se hur mkt man har förändrats på de här åren. Jag är väldigt glad över att folk inte är långsinta, jag har alltför dåligt samvete över vad jag tidigare gjort. Att vilja glida undan för att inte bli kvävd eller riskera bli beroende av någon, eller att våga få betyda något för någon annan.

Samma dag fick jag en vänförfrågan från en gammal klasskompis, P. Sist jag träffade honom var när G och jag festade till det i gamla hemstaden en fredagsnatt. När jag träffade på honom på puben, och hur han skulle pryla upp min dåvarande kille som precis hade dumpat mig och gav sig ut för att leta reda på honom, och hur vi välte ett bord inne på ett dansställe och ölflaskor och glas for runt överallt och vi blev utslängda. Minns hur P och jag kl 04 gick arm i arm i vinterns första fallande snö, hur vitt det blivit överallt och hur tyst det blev inne i stan av dämpande snöflingor överallt. Varma och småfulla lullade vi runt på stans gator, hittade ett nattfik och åt en macka. Hur han berättade om vår tid på högstadiet och hur förvånad jag blev över det han berättade.

Båda de här personerna dök upp igen på samma dag och båda två hade letat reda på mig och kontaktat mig. Det får mig att tänka tillbaka en liten stund, på tiden som varit men också på hur man egentligen väljer att minnas det som är bra. Och inte vill minnas det som var sämre.
Men vad jag vet idag är att jag idag, just nu, har fantastiska vänner, jag vet att jag har vänner för livet och jag behöver inte längre fundera över att dra mig undan för att inte bli kvävd och att äntligen våga få betyda något. M och V, ni rockar!

På spa

Det kändes rätt besynnerligt. Vi fick ta av oss jackorna och skorna, fick varsin morgonrock och tofflor, så fick vi gå ned i källaren. Där var det mörkt, en massa tända ljus och viss röd belysning. Vattenfall, rökelse och lugn musik. Vi fick gå in i varsitt omklädningsrum som var svagt upplyst och byta om, enbart underkläder under och så rocken och tofflorna på. Så kom vi ut och fick sätta oss i sofforna, en kvinna kom fram och pratade tyst och lugnt, tog fram varsitt fotbad och en kopp grönt te. Så satt vi där och jag började fnissa och låtsashytte med näven åt A och viskade "va fan är det du har dragit in mig i!" Vi fnissade åt hans strumpludd som började simma runt i fotbadet och åt att jag blev stressad av att sitta där och kolla efter en klocka för att se när vi skulle kunna få komma in. Så började A snacka om en scen ur Seinfeld och då blev det än mer fniss.

Så blev det vår tur, kom fram en terapeut som satte sig på knä framför oss och torkade av våra fötter med en handduk. Det kändes helt sjukt, sitta där och någon annan sitta på knä och torka mina fötter? Kändes som man skämdes. Sedan så fick vi gå in i varsitt rum. Ljuv, harmonisk musik och en massa vita handdukar, tända ljus och fräscht överallt. Fick ligga på mage på bordet och terapeuten började massera ena benet. Shit, hade jag vetat det hade jag definitivt rakat benen! (Fast feministen i mig tänkte "aha, feminismen vs patriarkatet 1-0"). Trodde det enbart skulle vara ryggen!

Hur som så blev baksidan av benen masserade och sen ryggen. Kändes lite besynnerligt med baksidan av låren. Och mein gott vad det kändes i ryggen! Gjorde rejält ont och hon sa att jag var helt hård i musklerna, väldigt spänd med massor utav knutor överallt. Ja, jag har faktiskt aldrig varit på någon sån här massage förut, så det var väl dags då. Gjorde lika förbaskat ont på andra sidan av ryggen också, hon masserade växelvis med varma stenar och med egna händer. Ibland trodde man att man befann sig i himlen och ibland ville man bara att det skulle ta slut p g a att det gjorde så satans ont.

När det var färdigt hade jag nästan somnat och skulle då resa mig upp. Bara att lyfta upp huvudet från bordet var en pärs, jag var jättevarm, snurrig, täppt i näsan och väldigt torr i munnen. Fick ett glas vatten och blev uppmanad till att dricka mycket idag (vilket jag inser nu att jag helt glömt).
Vinglade så ut i foajén igen där A satt och relaxade, och jag kände mig helt full!

Direkt efteråt kändes det som att jag hade fått en ny rygg, men nu ikväll är jag rejält öm överallt i ryggen. När jag försiktigt känner efter kan jag inte känna en enda knuta nånstans, vilket jag alltid kunnat göra tidigare. Det här kommer jag definitivt att göra om!

Sponsrad av?

Är så jäkla less på Aftonbladets skräckpropaganda när det gäller svininfluensan. Är de sponsrade av läkemedelsbolag eller? Hela tiden denna hysteri kring eländet. I andra länder är det inte samma panik. Är det trygghets-Sverige i ett nötskal?

Jag är nog den enda på hela sjukhuset som inte vaccinerat mig och heller inte tänker göra det.

Freitag

Så var introduktionen avklarad, jag har varit runt på centralop (med kirurgi och ortopedi), öron, kvinnokliniken, ögon och neurokirurgen. Fattas bara käk nu men det får jag senare.
Var inställd på att häcka på cop fram till hösten nu, men fick veta att jag om fem veckor ska gå en runda igen på enhet 2 och göra så varannan period fram till sommaren eftersom man gör så när man är ny. Jippi! Var tvärtemot vad jag hört innan. Jag gillar skarpt enhet 2. Ska lägga många dagar på kk. :-D

Idag fick jag glassa iväg som stickhjälp och det kändes verkligen som att den röda mattan rullades ut. Man var så välkommen och allt var fixat och framdukat. Och fick veta att min favoritnarkosläkare var inte alls omtyckt på avdelningen, där betedde han sig tydligen som en skitstövel (?! Va? Han som är den mest ödmjuke narkosläkare jag nånsin träffat??).
På vägen hem gick jag inom sjukhusbiblioteket som sålde ut böcker för en tia stycket. Nu saneras de i det kalla uterummet, jag inbillar mig att det kryllar av bakterier och virus i de där gamla böckerna som åtskilliga infekterade patienter snorat sig igenom genom åren.

I helgen ska jag: på bordell med brorsan (eller ok, spa då...med sidenrock och te), hitta nån julklapp i gamla hemstaden, hälsa på föräldrarna o äta mat tänkte jag (undras om de vet om det?) och sen kommer det bästa - M kommer på besök från Amerikat! Hurra! :-)

Bara min migrän vill lägga sig, jag börjar bli less på den nu när den är inne på sin femte dag. Mer Imigran åt folket!