Låt mig gå i bitar
Jag har gjort något så dåligt igen
Låt mig ha ont
Låt mig skrika färdigt
tills bröstkorgen blir tom...
Låt mig spricka sönder
Det har jag verkligen förtjänat
Hallå, hallå
Låt mig vara dum
det blir din tur om en liten stund....
Jag är, är jag? Jag är
inte gjord av sten
Vad är farväl, vad är
inte gjort av sten?
Jag ska fatta mig kort
Jag ångrar allt, jag ångrar allt ont
Jag har skrikit färdigt
och bröstkorgen är tom...
Såg du jag sprack sönder
Kan du få mina armar på plats
Hallå, Hallå
har du blivit stum?
Var jag verkligen så dum?
Jag är, är jag? Jag är
inte gjord av sten
Vad är farväl, vad är
inte gjort av sten?

kent




Over and out

Det tar tre sekunder att dö...

Imorgon påbörjas projekt "uterummet", ska iväg och inhandlas diverse prylar, samt så ska vi ut på landet och snickra ihop eländet. På kvällen blir det bio.
Snart är det dags för Gotland och för varje dag som går, desto närme kommer vi till dagen efter vi kommer hem från Gotland. Bästa dagen på hela semestern!

Fixade bok idag. "Tre sekunder" av Roslund & Hellström. Har läst deras "Box 21" tidigare och jag tyckte den var ok, inte mer än så. Men så satt Leif GW Persson i TV-4-soffan imorse och dissade den nya "Hypnotisören" och hyllade just "Tre sekunder", därför föll mitt val på den. Tänkte kanske senare läsa "Hypnotisören", just eftersom det snackas mycket om den, författaren heter Lars Keppler, men är egentligen någon annan, och det spekuleras i vem det egentligen kan vara. Jävla PR-jippo tycker jag om det.

Harry och jag.

Har på två dagar plöjt igenom alla Harry Potter-filmerna. Något frustrerad insåg jag att om jag inte ska se sjätte filmen på bio så får jag vänta till jul om jag ska kunna hyra (eller via andra alternativ kunna se den...*harkel*) och se den. Jag gillar inte att gå på bio, dels att sitta instängd i ett litet rum och inte veta om jag kan komma ut eller inte, dels sitta inklämd bland folk samt att jag måste sitta på samma vis under en längre tid vilket gör förbaskat ont i svanskotan.

Men jag vill inte vänta ett halvår, så det fick bli att vi ser den på bio på måndag helt enkelt. Får ta med mig liten kudde och lugnande? :-) Har tidigare läst första boken och halva andra boken, Harry Potter har aldrig riktigt engagerat mig eller väckt mitt intresse. Men nu förstår jag intresset för boken och filmen, det är en fantastisk berättelse.

Jag insåg nyss att jag snart är halvvägs till 40. Jag fyller 35 om två veckor. Herregud.

Death is The Road to Awe

Fredagskväll och jag är ganska rastlös. Vill pyssla och hålla på här hemma, men med vad? Pratade med grannen tidigare idag. Hon ska flytta. Hon har bott här i över 20 år och nu har hon tröttnat, tröttnat bl a på grannkärringen som bor under oss. Och det är jävligt synd. Hon är den bästa grannen vi haft, hon ska vakta vår lägenhet, vattna blommor och fiskar när vi inte är hemma. Skulle inte förvåna mig om det flyttar in nån jävla sjubarnsfamilj där istället. Kvar blir en mupp och en fittkärring och hennes halvdöda och döva gubbe som är uppe och pissar hela nätterna (som hörs upp till oss när man ligger sömnlös mitt i natten). Jag flyttar jag också i så fall. Jag vill inte ha några grannar alls, kan bosätta mig ute på landet när som helst. Slippa sitta i en jävla sunkig lägenhet. Nej, jag trivs inte i lägenhet. Fängelse är vad det är.

Jag drar mig undan, vill inte vara med längre. Orkar inte. Går in i mig själv och funkar inte utanför mig själv. Det jag behöver fanns inte idag heller, imorgon måste det finnas annars går jag under. Måste måste måste. Och jag längtar efter min nya kärlek. Längtar och längtar.

Houston, we have a problem...

I miss you!

Ränna på stan-dag

Spenderat flera timmar på stan idag.
Ryggmassagen var, ja en ryggmassage helt enkelt. Väldigt skönt förstås. Men jag fick veta att de där knutorna jag har i axlarna kunde en "riktig" massör ta bort, hon var bara massageterapeut. Jaha? Hade jag inte en aning om. Så jag har ju fortfarande knutor i axlarna som gör grymt ont. Fan.

Fikan med C gick urbra, hon är alltid lika gullig som vanligt. Hon hade med sig lilla A också, som prompt hade vägrat stanna hemma hos pappa eftersom hon "skulle träffa T" (mig alltså).
Apoteket gick bra det också, som vanligt blir jag shoppingsugen när jag är på Apoteket, så det blev öronproppar, solkräm och ansiktskräm. Och så en sväng in på barnbutiken där det fanns en massa gulliga grejer.

Sen blev det läkarbesök och minsann blev det inte en massa förmanande blickar eller ord, utan full förståelse och ett förslag som jag tacksamt tog emot. Så vi får väl se om det blir nån skillnad på mig hädanefter.

Blodprover skulle tas och de fick sticka mig tre gånger. Jag höll ett gott mod och sa att hon skulle ta tid på sig och att det gjorde inget att det inte gick... egentligen höll jag på att få krupp inombords. Det finns inget värre än när nån pillar en i armvecken!! Så fick hon kalla in en annan usk som skulle sticka mig. Jodå, fram med en butterflynål, och utan handskar torkade hon med sprit och sen palperade hon igen (där hon precis spritavtorkat!) och sen stack hon. Jojo, tack för det, hennes bakterier rakt in i blodflödet till hjärtat. Tack tack. Än mer irriterad blev jag visad in på ett rum eftersom mitt blodtryck skulle tas. Jag ombads att lägga mig ned och "vila en stund". När 30 minuter hade gått gick jag ut i korrioren och ropade på folk, ingen reagerade. Så jag gick.
Jag ligger fan inte i en halvtimme och vilar för ett blodtryck! Amatörer.

Igår satt jag en stund vid FB, jag har fått kontakt med två stycken från min tonårstid, när jag var 15-16 år gammal och de vill ses! Jag får ångest över detta, jag märker bara när jag skriver till dem att jag regresserar, jag blir 16 år gammal igen! Usch.

Sen gick Gotlandsfärjorna och krockade idag. Jag SKA till Gotland, så är det bara. OM jag så ska simma dit.

Här är en söt sommartävling där man kan vinna fina grejer. En blogg som jag följer varje dag och blir inspirerad av.

Onsdagsbekymmer

Kollat på Clintan-film och degat hela dagen. Är jävligt rastlös bara, har svårt att varva ned! Har i skallen att jag ska "upp o jobba" hela tiden. Lägg ned hjärnan liksom!

Och nu får jag sluta att hänga på Familjeliv. Jag blir ideligen anmäld hit och dit, men det går fan inte att hålla en trevlig ton med så många puckon samlade på en och samma plats!

Nåväl. Imorgon blir det stan med ryggmassage, lunch med C och träff med läkare.
Nästa vecka blir det Gotland. Ska innan dess försöka hinna med att träffa sötaste V med familj samt träffa min kusin i Sölvesborg.

Men nu. Sängen.

Semestertider

Andra semesterdagen. Kusinträffen i lördags gick över förväntan, vi var alla tre väldigt pratsamma och öppna, det var en hel del som jag fick veta om kusinerna som jag inte hade en aning om, (eller ens kunde föreställa mig!)
Söndagen åkte jag ut på landet till sambo och katt, blev relaxat som vanligt med grillning, godis, djurliv och film. Även ett besök i Hbg ingick och givetvis blev det Sveriges godaste hamburgare på vägen hem (Elsas i Eslöv som har rykte långt upp i landet om sina burgare). Lite funderande, tårar och ett beslut. Ett beslut som känns helt rätt. Vi bokade om vår Gotlandsresa också, så nu åker vi lite tidigare men kommer också hem tidigare vilket är meningen. Så vi missar inte medeltidsveckan där iallafall.

Åh, nu är det en lång väntan. Nu går jag och längtar bort hela semestern bara för att sista veckan ska komma så fort den kan.
Men det är bra för då kan vi planera lite vilket behövs här hemma.

Jag är så otålig.

Fan vad skönt det är med semester. Eftersom jag numera är lönetagare så har jag nyss fixat med lite grejer jag tänkt göra. Tidigare var jag isbjörnsfadder i WWF, vilket jag fick sluta med eftersom jag gick så förbannat back under min studietid. Men nu har jag blivit stödmedlem i Kattstödet i Lund samt blivit månadsfadder till KKS. Är det något jag brinner för så är det de hemlösa katterna och för utrotningshotade och lidande djur samt för vår miljö. Och nånstans måste jag börja och att ge en liten slant får en att känna sig lite bättre i hjärtat.

Att jag har en bil som behöver fixas för 20 papp efter sommaren försöker jag inte tänka på nu. Den tiden den sorgen. Innan dess ska jag se till att vara lycklig.

Hungrig

Sådär, färdigstädat, handlat och duschat. Är rejält hungrig. Nu inväntar jag tjejkusinerna så blir det tacokväll. Det är kul att bli äldre när småkusinerna "växer ikapp" en och man plötsligt får saker att prata om. Så vi får väl se om det verkligen blir så, är första gången vi ses såhär.

Jag tror, jag tror på sommaren

Idag gick jag så äntligen på semester. Fyra veckors ledighet. Herregud vad jag har längtat efter den här dagen!!!
Arbetsdagen började med att jag hörde glad musik när jag låste in mina värdesaker i trapphuset ned till op. Musiken ökade i volym och när jag klev in på avdelningen möttes jag av H, vår ene vaktmästare som sköter om mycket av det praktiska på op, såsom sängar och uppläggningar av patienter osv.. Han var idag inte grönklädd med sedvanlig opmössa, utan hade en kort tröja där hela magen blottades, en uppblåst badanka-ring kring midjan, blommiga shorts, sandaler, solglasögon, någon slags drink i näven och en radio kring halsen som spelade "Jag tror, jag tror på sommaren...." på hög volym. Där gick han så runt och visade upp att han minsann gick på semester idag. Det är i sanning humor! Att inte jag kom på det :-D

Iva-patienten gick bra, vi var inne på Iva för att hämta honom direkt på morgonen och jösses vad mkt det var att tänka på! Och så skulle han ur respen för att kopplas till vår anestesiapparat och så över från Propofol till gas. Hela maskineriet från Iva var med, allt ifrån pumpar med kalium, insulin och andra blandningar till blod och så en speciell artärnålskonstruktion som bara används på Iva (men nu kan jag den). Så lades en trach och det var sjukt intressant att vara med om. Att hålla på med respirationen är så jävla häftigt! Därefter blev det sedvanlig operation och vi höll på i sex timmar och det var en hel del att tänka på. (Insåg att jag måste plugga på mer om laktat). Kul också att flera på Iva kände igen mig, trots att det var fyra-fem år sedan jag var där en sommar.

Och jag vet inte vad det är med städarna egentligen, det är ideligen någon av dem som ska kommentera och snacka konstigt. Under min utbildning träffade jag ideligen på en av städarna på den kliniken jag var på, han var helskum och flörtade hur öppet som helst. En av städarna jag träffar på op är ännu mer skum och idag sa han att jag var en riktig solstråle och att jag tillförde avdelningen sex appeal (?????!!!!!)

Jag föreställer mig det som något såhär:



Så sista dagen innan semestern blev riktig bra och jag känner återigen en slags förälskelse i mitt yrke. Det går verkligen upp och ned, vissa dagar avskyr jag det och överväger att sätta mig på någon mottagning någonstans istället, men så vissa dagar - som den här - så bara älskar man det.

Hoppas bara att jag kan hålla min vikt över semestern, jag har jobbat så jävla hårt och ätit för lite så jag har rasat sju kilo i vikt. Jag är lite rädd för att jag kommer slappna av för mycket nu under semestern..
Hur som, nu är jag gräsänka, sambo och katten är på landet, jag ska ha fest här imorgon så jag åker ut dit senare. På söndag blir det spännande, men vi får se... ska inte ropa hej förrän man är över bäcken sägs det. Så bäst att inte säga något alls.

Spädbarn sover aldrig, de ligger bara på laddning....

Imorgon ska jag vara med om något riktigt avancerat. En Iva-patient som är tubad och nedsövd ska genomgå en tracheostomi samt ytterligare två helt andra ingrepp. Samtidigt som öronläkaren sätter in trachen ska man extubera. Spännande.


En dag kvar. En enda jävla dag.

Snart?

Två dagar kvar till semestern. För fan, låt nu de här två dagarna gå på smidigt, utan komplikationer. Märker att jag är trött på jobbet, orkar liksom inte hela dagen längre, utan går och tittar på klockan och längtar hem. Det är segt...

Och såklart fick jag söva ett barn, bara dagen efter jag hade skrivit att jag absolut inte ville. Vi var kort med folk och det var stressigt, så jag fick ta det själv, men det gick ändå. Men jag är skitnervös och är på helspänn.

150 kilo kärlek

Dagarna går undan nu och det är bara till att hänga på. Min tid på ortopedsidan är snart till ända och jag börjar känna mig mindre stressad av att inte veta vilka patienter jag ska ha. Det får komma som det kommer, jag får göra det bästa av det, försöka kolla upp info så fort jag får veta. Idag har jag varit inblandad på tre olika salar. En operation krävde att man kunde blodtvätten och det kan jag verkligen inte, så jag fick avlösning efter en stund och fick ta en annan sövning istället. Jag gillar verkligen själva narkosjobbet, ju mer rutin man får på det, desto mer kan man slappna av. Jag känner mig mer och mer självständig, gör lite som jag vill och kan sitta på min stol och fundera lite, ingen som stör. Idag tyckte jag lite synd om opsköterskan, kirurgen körde hårt med henne och suckade och hade sig och hon blev än mer nervös och när hon räckte fel instrument så möttes hon av en djup suck. Usch, det är rätt skönt att slippa samarbeta på det viset. Jag har folk med mig vid sövning och väckning, inte annars. Gillar det självständiga och "ring om det är något". Men jag tycker ändå att op-sidan är jätteintressant, man kanske skulle skaffa sig dubbelkompetens? Man kan få rätt schysst lön om man går in som op-sköterska via bemanningsföretag..... men inte just nu, nu vill jag inte plugga mer på ett tag.
Det som mest skrämmer mig nu är när det kommer barn. Jag vill inte söva barn, absolut inte. Inte än.

Tre dagar kvar till semestern. Efter semestern ska jag till öronkliniken. Där är en del barn som ska sövas, men den tiden den sorgen, bara jag får backup.

Semestern inleds med tjejkusinträff hemma hos mig, två av mina kusiner som jag nästan aldrig träffar ska komma hit. Ska bli skitkul att lära känna dem lite mer, vi umgicks mycket när vi var mindre, men så växer man upp och blir vuxna och förändras. Strax därefter blir det landet i några dagar, ska glömma bort tid och måsten, det gör man så bra därute.

Jag tror aldrig att jag har längtat så mycket efter en semester som jag gör detta år. Året som har gått har varit tungt på olika sätt och vis. Tunga studier samtidigt som förlusten av Knasen (det gör fortfarande ont bara att skriva hans namn..) i stort sett knäckte mig. Våren har verkligen inte varit lätt.
Tur att det nu är sommar. Och snart semester. Snart...

Skräp

Jag rasar i vikt. Dels är det att jag äter väldigt lite om dagarna och dels är det att jag stressar mig igenom dagarna. Men det är bra, inte i längden, men en rivstart i viktnedgången behöver jag. Har en veckas jobb till, tänkte öka upp tempot än mer, ska dessutom lägga till att jag ska cykla till och från jobb varje dag (istället för att ta bussen) vilket kommer innebära en timmes cykling per dag. Blir då inte Skrylle den veckan eftersom det kommer jag inte hinna med (har varit och gått sexkilometersrundan där några ggr i veckan som gick). På något vis hyser jag ett agg gentemot mig själv eftersom jag inte lyckats gå ned i vikt tidigare och att det ställer till problem för mig och min framtid. Så jag måste bli hård mot mig själv och mina jävla ätstörningsdemoner. De ska dö nu. För alltid.
Jag är också rädd för att det lätt kan slå över, som idag har jag inte rört på mig, då tänker jag att nu går jag upp i vikt igen.. sjukt.

Min bil har alltså helt havererat och det finns fyra fel på den. Tre av felen har inte undersökts närmre än, utan bara det första. Det är abs-systemet och styrboxen (eller vad det hette?) och bara att byta detta kommer att kosta 20 000. Och då är inte bilfirman klar med att kolla de andra felen.
Och jag som snart har semester och ska till Gotland med bilen. Och jag som bränt varenda jävla sparpeng på min vidareutbildning. Och jag som hade tänk börja spara ihop pengar igen nu när jag börjat jobba. Jojo. Hur det här ska lösa sig vet inte fan själv.

Jag försöker tänka på mina kommande lediga dagar och hur jag kan fylla dem med innehåll och avslappning. Har lite projekt jag tänkt mig, får se om det kommer funka.

Idag stannade jag hemma ifrån jobb.

Orken finns inte där.

I helgen kollapsade bilen. Vad bra. Två veckor kvar på akut-skit-ortopedsidan. Gillar den inte alls, är en jävla röra och ingen struktur. Enbart akut verksamhet suger, är samma anestesi och ingen skillnad med tillägg att man inte vet vilka patienter man ska ha förrän de i närmast ligger i slussen och man knappt hunnit överlämna den patient man precis haft.
Jag är heller inte nöjd med att efter semestern komma tillbaka till en ny enhet och med ingrepp som jag aldrig haft och enbart få tre dagars bredvidgång.



Snart semester. Snart semester. Snart semester.

Angel

Idag fick jag bekräftelse på det jag misstänkte, svart på vitt. Ett brev på posten. Det blir inget.

I helgen drar jag ut till landet. Isolerar mig. Glömmer vardagen för några timmar. Glömmer livet. Glömmer det som inte blev.



You are my angel
Come from way above
To bring me love

Her eyes
She's on the dark side
Neutralize
Every man in sight

To love you, love you, love you ...

You are my angel
Come from way above

To love you, love you, love you ...

Lost in Skrylle

Det finns bara två val. Antingen struntar man i det och ger upp helt och hållet. Eller så ger man sig tusan på att fixa det. Och failure is not an option, som jag brukar säga, så.... så har jag inte lyckats inom ett halvår så får det vara, då får jag sluta plåga mig själv och får välja ett annat liv. Leva ett liv frustrerad vill jag inte.

Dagarna går på i full fart. Är på ortopedsidan denna veckan och det är olikt kirurgisidan på så sätt att det är fler patienter per dag samt att allt är akut så jag kan inte läsa på dagen innan vilka jag ska ha på morgondagen för det ändras hela tiden och inget stämmer när man väl kommer dit. I morse var jag tidigt på plats och läste på mina två första patienter. När klockan var halv åtta fick jag veta att jag inte alls skulle ha dem, de hade bytt sal så jag skulle få andra. Jobbigt.

Lustigt med en sak... hur de sa i Ä-holm att ingen ny utsattes för ryggoperationerna (med bukläge) det första halvåret som ny. Min andra dag på ortopedsidan var det en sådan patient, så det är ju bara till att bita ihop. Likadant idag, bukläge. Visst kan det kännas skönt att "daltas" lite med när man är ny, man vill inte att för mycket ska hamna på ens axlar, men man kan ju undra hur motiverat det egentligen är att i ren snigelfart introduceras. Mein gott, jag har ju hela tiden en massa svårt sjuka patienter, inotropa infusioner och avancerade operationer. Jag är emellanåt skräckslagen, men jag tror att i längden blir man väldigt duktig. Hoppas jag.

Jag är helt slut när jag kommer hem om kvällarna, lägger mig tidigt. Igår kunde jag se en halvtimme på Morden i Midsomer, sen blev det sängen, kunde inte hålla mig vaken. Visserligen hade jag precis innan varit ute i Skrylle och gått sex kilometer i ihållande ösregn. Började ösregna efter någon kilometer, sedan fick vi gott trava på helt genomblöta, det riktigt rann nedför ansiktet och kläderna gick att vrida ur. En hel timme gick vi så och det var ren misär. Men fan alltså, gå skulle vi! Åskade rejält också, så på sätt och vis var det skönt att bli kall och nedkyld efter den hemska tryckande hettan som varit hela dagen. Blev rätt tragikomiskt när vi i slutet av rundan - helt genomblöta, trötta och flåsandes och jag med smink i hela ansiktet - mötte ett gäng tjejer helt torra, iklädda pastellfärgade linnen och uppsatta hästsvansar som käckt promenerade framåt. De tittade medlidsamt på oss, men jag kunde ana lite skräck i blickarna också. Vilken syn vi måste ha varit. Hade lust att väsa "..gå INTE sexkilometersrundan!"

Idag blir det inget vandrande. Jag orkar knappt sitta upp. På tal om det, klockan är snart 21. Alltså sängdags.
Jippi.