Jag fick en kallelse till tandläkaren för ca två veckor sedan. Jaha, dyrt tänkte jag, men med pappas röst i bakhuvudet ("Var rädd om dina tänder, de ska du ha livet ut, det är viktigt att du sköter dem..") så skrev jag upp datumet och tiden i almanackan. 6 februari kl 12.00.
Ungefär en vecka innan så började jag bli extra noggrann med tandtråden och tänkte att här ska det inte blödas i något tandkött när hon petar på det med den där vassa grejen. Körde lite extra med eltandborsten.
Så planerade jag för den lediga fredagen, kl 12 tandläkaren och kl 15 träffa Vicky för en efterlängtad fika. Fine.
Så nyss ikväll, kl 21.00. Borstar tänderna och funderar på att gå och lägga mig tidigt. Börjar bli lite nervös inför tandläkarbesöket. Jag vill inte ha några hål. Och den där totalsneda visdomstanden längst in, bara inte den krånglar.
Går fram för att stänga av datorn, då min blick fastnar på kallelsen som hänger på anslagstavlan på väggen bredvid datorn. Fredagen den 6 mars 2009, kl 12.00.
Jag tittade till en gång till. 6 mars? Mars? Är det redan mars?? Men.. det är ju fan februari fortfarande!
Kunde bara konstatera att jag var en månad för tidigt ute.
Hade jag inte kollat där på väggen av en slump så hade jag stått där imorgon, nervös och frågande om det inte var min tur snart.
Och då jävlar hade det varit dags för hemmet. På riktigt.
(Vicky, är det imorgon vi bestämt träff? Måste nog kolla mailen igen..)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


*flin*
SvaraRaderaSkönt att fler än mig är förvirrade! ;-)
Och ja, det är i morgon vi ska fika, har påtalat detta på FB.
Kramen! <3