Jag tror inte att jag pallar mer nu. Värsta skiten efter den andra, ena slaget efter det andra. Nån jävla måtta får det vara och min gräns är sedan länge överskriden.
Jag har verkligen ingen ork kvar. Nu skiter jag i det.

"Istället för musik - förvirring"

En häftig grej som min gamla chef berättade ifrån hennes tid som anestesissk och det var vid ett tillfälle när det användes gasen Halotan (som inte används i Sverige längre) nångång på 90-talet. Patienten som var en man var väldigt nervös och babblade på en massa, men så på med syrgasmasken och så sövdes han. Han slocknade mitt i en mening. Operationen tog vid och när allt var klar och patienten väcktes igen och när han vaknade till så fortsatte han prata på fortsättningen på meningen han blivit avbruten i tidigare.
Jäkligt läskigt, helt pausad i hjärnan.

Nåväl, dags för sängen, imorgon är en lång dag och idag har jag redan missat mer än halva dagen. Nicht gut.

Och så måste jag lära mig att inte öppna upp mig för folk hela tiden. Fan, jag babblar på och känner mig förvirrad samtidigt. Har känt så den senaste tiden, jag känner inte igen mig själv riktigt. Rör ihop saker, glömmer viktiga ting, kan sitta på ett möte och sen efteråt fundera över om jag fattat saker rätt egentligen. Fattar inte enkla förklaringar. Sitter på föreläsningar och är tom i skallen. Babblar på och får ångest efteråt eftersom jag babblat på för mycket om skit egentligen.
Tror att jag är oerhört stressad rent mentalt, så nu har jag bestämt mig för att luta mig tillbaka, fokusera på här och nu och ge långfingret åt det och dem som tar min tankemässiga energi. Sluta vara alla till lags och vara rädd för vad folk tänker om dig.
Imorgon ska jag inte babbla en massa, vara tyst och tänka mer, lugna ned mig i skallen, lyssna på föreläsningarna, börja ta mina studier mer på allvar och gå och träna fysiskt.

Så. Punkt.

Listjävel

Regler: Det här är svårare än du tror! Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug! Lycka till!

1. Vad heter du? Jenny

2. Ett ord på fyra bokstäver? Jaha

3. Flicknamn: Jessica

4. Pojknamn: Julius

5. Yrke: Jämlikhetsombudsman

6. Färg: Julröd

7. Klädesplagg: Jacka

8. Mat: Järpar

9. Sak i badrummet: Jeep?

1o. Plats/stad: Jerusalem

11. Orsak att vara sen: Juvenil

12. Något man skriker: Jaså?!

13. Film: Jinte utan min dotter (ja, va fan..)

14. Något man dricker: Juice

15. Band: JABBA

16. Djur: Jhäst

17. Gatunamn: Johannesörtvägen

18. Bil: Jeep (igen)

19. Sång: Jag såg mamma kyssa tomten?

20. Aktiviteter med mer än med en deltagare: Judo

Blä, vad tråkigt det här var då. Och jag bröt ju ändå reglerna. *s* Fattar inte varför jag ägnar tid åt sånt här...

Insomnia

Som ett brev på posten så fuckar min sömn upp sig. Klockan är halv fyra på natten och jag kan omöjligt somna om. Ska upp om några timmar, dagen som kommer bjuder på ännu en löneförhandling som ska pressas in på tjugo minuter, mellan föreläsningar, så jag får flänga fram och tillbaka på för kort tid. Och så ska jag hinna äta.

Oro och tankar från igår ligger och pyr och stör. Lönen kan jag glömma, handledarutbildningen fick jag inte sagt något om att jag har (tänkte jag inte ens på förrän efteråt!), jag kommer nog få börja direkt med semester i fyra veckor (vad ska jag med hela fyra veckor till när jag inte kommer ha ett rött öre att göra något för på semestern, och så blir det inget senare, när jag egentligen vill ha..)

Det har helt enkelt varit för jävla mycket den senaste tiden. Jag vill ha lite lugn och ro någongång. Ser inte ut som att jag får det detta året iaf.

Faxe

Såklart gick det inte alls bra idag. Jag var trög, migränig och snurrig och satt och svamlade mest. Kände mig som en femåring. Min lön jag vill ha kan jag glömma, that´s it.
När jag kom hem höll jag på att bryta samman, har en stor klump i magen som inte vill försvinna. Det känns så fel.


Vad motiverad man känner sig...
Åh, vad jag inte är på humör nu. För något.

Lönt med lön, eller?

Åh, jag ska löneförhandla imorgon och jag får krupp! Tänker begära två papp MER än ingånslönen tänkte jag. Tankarna snurrar med alla argument och vad de egentligen kommer säga att jag kan tänkas få. Det är ingen inom vården som har förhandlat sin lön de senaste åren, det har hela tiden varit att gå in till chefen och få en siffra som man ska betrakta som en allmosa, tacka så mycket och gå därifrån bugandes på vägen ut.

Inte en chans i helvete att det går vägen. Som svar får jag väl ett hånflin.

Plus minus noll

Dagen inleddes med Modifast och två timmar på Gerdahallen för att fortsätta med hemkörningspizza och Daim-choklad. Plus minus noll. Eller... nog mer plus.

En bra stund på ellipsen och sedan styrketräning. Och så fick jag veta var alla barnfamiljer håller hus en lördagsförmiddag. Gerda. I omklädningsrummet där ena bastun finns var det invaderat av ett tiotal småglin som lekte "hela havet stormar". Mammorna satt där och glodde. Ett pass för barn var precis avslutat, men varför duschade de inte och gick hem bara? Nej, mammorna satt där svettiga och glodde tomt ut i luften medan deras ungar lekte rundor bland klädhängarna och bänkarna.
Jag gillar Gerda efter ombyggnaden, men jag gillar inte att de har höjt volymen på musiken i styrketräningslokalerna. Tidigare var där musik, men sådär lite i bakgrunden. Nu hörs den högt och tydligt och jag får skruva upp volymen på min iPod rejält. Och precis bakom "min" ellipsmaskin hänger det en högtalare. Jag tror att jag glor surt på den högtalaren varenda gång jag stiger upp på maskinen. Det var därför jag slutade på Friskis för något år sedan, de körde med megahög volym på reklamradio i deras styrkelokal. Inte min grej.
Tänkte att jag kör iaf vad jag kan och hinner, så får det bli långpromenader sedan här ute i området. Jag saknar mina powerwalks ute på slätten.

På måndag börjar föreläsningarna igen och det känns rätt skönt att slå sig ned i bänken igen och sitta och lyssna ett tag. Inte stå på en op-sal och agera hela tiden. Min praktiktid var väldigt givande, jag har lärt mig sjukt mycket. På ett vis längtar jag tills jag kan börja jobba (och tjäna pengar, tro mig - det behövs!) samtidigt som jag är skiträdd för att stå på salen själv.
En av mina kursare blev inte godkänd på praktiken. Jösses vad jobbigt det skulle vara att hamna i den situationen!

Nu är jag i alla fall korthårig igen. När luggen börjar närma sig 35 cm kan man nog inte kalla sig korthårig direkt.

Snart är det bara två veckor kvar.

Slavlön

Sitter i telefon med facket. Jag ska löneförhandla på måndag med min blivande arbetsgivare. En helsjuk grej är att facktanten precis sa att de kan neka mig någon löneökning alls eftersom jag har kontrakt under studietiden, så att jag kan bli erbjuden samma lön som jag haft tidigare. Som om jag skulle acceptera samma lön? I think not!
Hur som. Löneförhandla är inte min grej. Men säljer man sig billigt nu så är det kört sedan.

Tanke

Har flera gånger den senaste tiden känt mig så konstig på något vis. Som om jag håller på att gå igenom en förändring i min person. Som om jag strävar emot något som jag egentligen så väl behöver och som nu tvingas på mig. Jag är trygg och livrädd i samma andetag. Jag omges av en annan sorts människor än vad jag gjort tidigare och det påverkar mig. Men jag vet inte hur. Kan jag känna mig hemma? Är jag inte en stor lögn egentligen? Jag önskar att jag kunde ta ett steg tillbaka och betrakta mig själv utifrån och med objektiva ögon. Vad händer? Egentligen?
Jag är som en mussla med stängd mun och stenhård inställning, armarna i kors, men plötsligt öppnar jag mig som en bok, bara sådär. All integritet borta. Och som jag kanske gör när jag blir rädd och liten. Visar man sig sårbar kan väl ingen hugga en i ryggen, eller?
Mina tankar förändras. Det jag inte vet är om det är till det bättre eller det sämre. Ibland känner jag att det är en positiv förändring, med framtiden framför mig, medan jag så slås av den andra sidan, den mörka, destruktiva där tankarna innebär en katastrof där ensamheten inom mig sväljer mig. Tåget har redan gått? Tåget är på väg, bara jag väntar lite till? Jag vet inte.

Night Garden

Jag skrev tidigare om ett crazy barnprogram. Nu hittade jag det på youtube. Så sjukt hypnotiserande så jag kan titta på det här hur länge som helst...

Det skulle vara du...

Alla hjärtans dag blev en riktigt mysig dag. Vi packade ryggsäcken med smörgåsar, muffins, Ballerinakex, Cola, varm choklad och ost. Så begav vi oss ut med lilla röda bilen i ett snöigt Skåne. En runda till Krankesjön och sedan vidare, med paus i Harlösa (där sambon tidigare bott). Gudomligt gott med varm dryck en kall dag sådär. Väl hemma blev det kyckling till middag och senare plockades TP fram tillsammans med rom och whiskey och en styck Busan mitt på spelplanen. Jag blev askalas på två sekunder och med mycket fniss och fusk så "vann" jag omgången alldeles lagom till Macahans började på tv:n.

Nu är det bara tre dagar kvar på praktiken. Ser med skräckblandad förtjusning fram emot sommaren, då jag kanske ska vara där igen. Ska bli rätt skönt att sätta sig i skolbänken igen i några veckor, inga krav direkt, eller någon som hänger över en varje dag för att bedöma. Däremot en annalkande tenta. Och det är ångest. Går liksom inte att misslyckas. Inte när det väntar ett jobb direkt efter man förmodas vara klar. Så vi får väl se.
Idag fick jag vara med om en fiberintubation, vilket var väldigt fräckt!

Går inte så jäkla bra med den hälsosammare livsstilen direkt. Först idag har jag känt ett "jäklar anamma" att komma igång igen. Den här veckan blir det nolltolerans med godis och småpromenader på kvällarna. Nästa vecka tänkte jag börja med träningen igen, då blir det lättare att gå och träna fysiskt när man suttit stilla hela dagen. Så här skulle man alltid leva, lite jobb/praktik och sedan lite utbildning i form av föreläsningar. Bara det ena eller andra blir direkt tråkigt.

Och fan vad Thåström är bra. Och vilket sexigt sätt att borsta tänderna på. Blir inte samma sak med eltandborste, I think.

Prettojävlar

Ett avslöjande:
Jag stör mig som fan på vissa på min vännerlista på FB och deras status som hela tiden innehåller meddelanden om att de antingen ska ha vinmiddagar med väninnorna eller besöka vännernas semesterhus i Båstad. Det är liksom inte en gång, utan ofta! Vinmiddagarna är nästan varje helg. Och så läggs det ut bilder från deras sammankomster där de sitter vid ett Ilva-bord på rad med sina små klänningar och männen med slips från Brothers. De ler mot kameran och skålar lite lätt sådär försiktigt. Som små barn som leker fantasilekar i kläder de i hemlighet lånat av sina föräldrar.
(Hade varit intressantare om de tagit bilder några timmar senare in på kvällen då deras uppenbara grava alkoholbekymmer gör sig tillkänna och männen börjar slåss och kvinnorna gråter och ingen hittar hem för ingen vet längre vilka de är eller vilka deras män är eftersom de alla ser likadana ut...)

Nej, nu lät jag väl en aningens bitter. Eller?
Visst, jag kan låta bli att glo på de där upplagda bilderna om de nu stör mig, men liksom ett ihärdigt myggbett som kliar i augusti månad så dras min nyfikenhet till de där bilderna; nyfikna på ett tecken på en krackelering i fasaden, en blick hos någon som avslöjar något under ytan, ett drama bakom kulisserna. Men icke sa nicke. Det är som i en heminredningstidning. Allt är utstuderat tillrättalagt. Perfekt. FÖR perfekt.

Torsdag macht frei

Gosh vad en låt kan sätta sig på skallen! Hörde den en gång på radion i morse i bilen, sedan så gick jag och nynnade på den hela dagen.

Hittade även den här scenen från Mulholland Drive. Jag får rysningar av den.

Nu är det en vecka kvar på praktiken. Sedan blir det barnanestesi. Nästan fullt med föreläsningar hela veckorna. Ska bli skönt att komma tillbaka i skolbänken igen. Då kanske jag får mer fysisk energi till att börja träna igen. Jag är helt utmattad efter en dag på praktiken så det finns inte en chans att jag har någon ork kvar till att gå inom Gerda på vägen hem.
Men med föreläsningar och lite ljus på väg så borde det gå lättare. Med allt.

Imorgon blir det stan. Ska ha tag i analgetika till Busan och så ska jag kolla efter mobil, måste plocka bort telefon/internet/extra tv-kanaler som vi har nu. Jag ringer knappt alls så med en mobil kan jag klara mig ändå. Den mobil jag har nu har jag haft i snart åtta år (!). Det är inte illa, Sony Ericsson. Internet tänkte vi skaffa via Bahnhof, billigare och snabbare. De extra tv-kanalerna är lite sorgligt, vi går bl a miste om Macahans på lördagarna. I-landsproblem dock.

Undras om det blir någon utflykt till Harlösa på lördag? Det hänger väl på den där termosen...?

Jodå

Idag var första gången som jag helt självständigt genomförde en lättare narkos. Min handledare stod och dansade till musik från radion och behövde inte lägga sig i någon fas av narkosen alls. Gött.
Imorgon ska jag inte gå på mötet, utan gå direkt in och börja förbereda dagens anestesi, innan min handledare kommer. Det är kul att sköta sig själv lite mer.
Så det går framåt iaf.

Mina dagar består av att vara på praktiken, åka hem och äta, slappa vid datorn eller tv:n, läsa i min bok, somna och så upp igen. Just nu känns det helt ok. Man ser så många patienter som drabbas av än det ena och än det andra. Vi får bara ett liv och det livet sker nu. Sen är det för sent.

Nu blir det dusch och hopp i säng med "Människohamn" jag nämnt tidigare. Riktigt bra bok!

Längtan

Wihaaaa, längtar till om en månad, om fyra veckor! Håller tummarna för att min M och hennes lillpalt kommer hit då. Skulle vara så mysigt att få se lillpalten irl och få krama om min M igen.
Det var allt för längesedan.

Konversation en måndagskväll

Det är kväll. Två sambos utslagna i varsin soffa, raklånga på rygg med varsitt glas Cola Light på bordet. Katten sovandes inne i datorrummet. På tv:n; någon slags barnprogram där folk i konstiga djurkostymer går omkring och hoppar fram i en skog. En blå figur som trillar baklänges när han träffar på någon. Och en annan figur som heter "Oopsy Daisy" och som går runt och ropar sitt namn när hon letar efter den blåe kompisen (varför ropade hon inte den blåe kompisens namn?). De hade svårt att hitta varandra. Vi kommer fram till att programmet roar 2-åringar och 34-åringar. En stunds fascination och sedan över till ett inslag om alla hjärtans dag på någon lokalnyhet.

Jag: "Öh, det är nog alla hjärtans dag på lördag!"
Sambon: "Jaha?"
J: "Ja, då får vi ju göra något!"
S: "Mäh, det är ju ett kommersiellt jippo bara, sitta på restaurang på rad för 800 spänn?"
J: "Ja, men, det behöver vi ju inte göra. Har vi ändå inte cash till. Vi kan ju alltid åka på utflykt!"
S: "Utflykt? Vart då?"
J: "Ja, vi kan ha varm choklad och smörgåsar med oss, så kan vi åka till Harlösa"
S: "Harlösa?????"
J: "Ja, inte fan vet jag... nånstans?"
S: "Men vi har ju ingen termos.."
J: "Kan man väl fixa! Men då blir det utflykt?"
S: "Mm, ja. Åk du"

(Nej, det var inte seriöst menat, vi skrattade gott åt det strax därefter).

Minnen

Var i gamla hemstaden en sväng idag. Hälsade på mormor på hemmet, lillebror och jag. Jag grät när jag och brorsan gick därifrån. Det känns i en när ens mormor tittar frågande på en och säger att hon aldrig träffat oss och undrar vilka vi är. Usch...

Åkte hem till föräldrarna och fick mat och prinsesstårta. Kollade gamla foton och papper ifrån farfars släktforskning. Släkten hette von Woweren eller något liknande långt tillbaka, fan, är jag adlig månne?
Hade någon släktning som var "svärdsman" till yrket, och någon som dog i en snödriva.

Allt rotande i mormors gamla saker väckte också en del minnen till liv igen. Minnen som påminner en om var man kommer ifrån och ens barndom. Jag hade en väldigt lycklig barndom. Tonåren var nåt helt annat dock.
Pappa håller på att scanna in alla diabilder till datorn. Himla kul att se på, mamma som 20-årig pudding och pappa vid någon palm i Spanien - 72 liksom.

Så idag har jag varit nostalgisk och ledsen. Och det brukar gå hand i hand för mig.

Ett jävla tjat

Fan vad less jag är på att få "Frågan" hela tiden, hela jävla fucking tiden. Från folk som inte känner mig så väl eller vet något, folk som man inte pratat med på ett tag. För några dagar sedan, en gammal klasskompis. Nyss, en gammal kollega som tog kontakt på gamla sidan jag blev medlem på igen.
Jag svarar inte ens på det längre, ignorerar frågan, svarar inte tillbaka på messet. Förr blev jag irriterad och sa ifrån, möttes då bara av förvåning. Lika bra att ignorera det. Tjat tjat tjat. Folk utan integritet fattar inte.
Täpp igen käften om saker du inte har att göra med, tack.

Så sant

Kärlek är inte en känsla av ömhet

utan en konstant önskan om allt gott för den man älskar så långt det bara är möjligt.

C.S Lewis

Ljud

Ljud jag hör just nu: (intresseklubben antecknar)

-Surrandet från datorn
-Akvariet som bubblar och brusar
-Grannen under som hojtar och klappar i händerna (nån jävla hockey på tv och då får man ju bete sig som den primat man är)
-Katten i sin prasseltunnel som piper om burkmat
-Tv:n i vardagsrummet med diverse oljud
- Sambon som andas genom en skäggbeprydd mun när han ser på Lost med hörlurar på.
-En ringsignal som enbart finns i mitt huvud, det är ljudet jag hör om dagarna på op, när någon ringer på en sal och vill ha hjälp, eller någon som är i slussen och vill in. Det låter liksom "brrlipp". Det ljudet har tydligen följt med mig hem, i skallen.
Och det är nog det enda som finns i min skalle för tillfället. Resten has left the building.

Dags för sängen?
Fast först burkmat till Bus..

Fail

Jag fick en kallelse till tandläkaren för ca två veckor sedan. Jaha, dyrt tänkte jag, men med pappas röst i bakhuvudet ("Var rädd om dina tänder, de ska du ha livet ut, det är viktigt att du sköter dem..") så skrev jag upp datumet och tiden i almanackan. 6 februari kl 12.00.
Ungefär en vecka innan så började jag bli extra noggrann med tandtråden och tänkte att här ska det inte blödas i något tandkött när hon petar på det med den där vassa grejen. Körde lite extra med eltandborsten.
Så planerade jag för den lediga fredagen, kl 12 tandläkaren och kl 15 träffa Vicky för en efterlängtad fika. Fine.
Så nyss ikväll, kl 21.00. Borstar tänderna och funderar på att gå och lägga mig tidigt. Börjar bli lite nervös inför tandläkarbesöket. Jag vill inte ha några hål. Och den där totalsneda visdomstanden längst in, bara inte den krånglar.

Går fram för att stänga av datorn, då min blick fastnar på kallelsen som hänger på anslagstavlan på väggen bredvid datorn. Fredagen den 6 mars 2009, kl 12.00.
Jag tittade till en gång till. 6 mars? Mars? Är det redan mars?? Men.. det är ju fan februari fortfarande!
Kunde bara konstatera att jag var en månad för tidigt ute.
Hade jag inte kollat där på väggen av en slump så hade jag stått där imorgon, nervös och frågande om det inte var min tur snart.

Och då jävlar hade det varit dags för hemmet. På riktigt.

(Vicky, är det imorgon vi bestämt träff? Måste nog kolla mailen igen..)

Less på folk

Ibland undrar man över varför vissa verkligen måste bete sig illa och hacka ned på andra. Är man inte alls mån om att göra ett bra intryck hos en människa man aldrig träffat förut? Vill man ge första intrycket av att vara en skitstövel genom att ge den andre en klump i halsen?
Jag förstår mig verkligen inte på folk.


Och ibland vill jag verkligen att vissa människor bara ska försvinna från denna jord.
Bra också av pressen att gå ut med tre polisers uttalanden om Rosengård, det spär på hatet bara än mer. Tydligen var det ingen olaglighet att yttra sig sådär, men helt klart olämpligt som professionell polis. Intervjuade ungdomar i Rosengård uttalade att nu var de än mer hatiska mot polisen. Fint.

Idag är jag bara så less på mänskligheten.

Trams

Sambons och min kommunikation på snabbmessen på Communities:

Sambon: "Fisse Faxe"
Jag tillbaka: "Faxes Fisse"
Sambon: "Faxes fes"
Jag tillbaka: "Fasses fix"


Vi är lättroade. Tydligen.
Och jo, det händer att vi pratar om annat också irl.

Summa

Ok, idag har jag:

-Fått ett stort blåmärke på skenbenet
-Klämt samma finger tre ggr vid tre olika tillfällen
-Sagt: "jag har parkerat på p-huset Kompressen" (som heter Kompassen).
-Spräckt byxorna (fråga inte!)
-Trampat lilla Bus på tassen med sandal under morgonens excitation i samband med kattfrukosten så att både katt och matte skrek högt kl 06.05.
-Sagt: "med våld och vaselin går det mesta" i slussen
-Oavsiktligt farit med osanning på ett seminarium inkl. NK-folk angående ett CVP.
-Bestämt mig för att ta ett snack med blivande chefen imorgon.
-Gått ned 1 kg sedan förra onsdagen.

Valet och kvalet

Jag vet inte alls hur det kommer att bli, eller om jag ens får välja. Men jag tänkte ta ett snack med chefen för att se vilken möjlighet jag har till att kunna välja.
Alternativen är:

Enhet 1, C-op
Fördelar: mer folk i närheten, lättare att be om hjälp. Blir avlöst oftare. Kan köra sitt "eget race" i större utsträckning. Större gemenskap.
Nackdelar: stressigare. Lättare till irritation om någon man inte kommer överens med. Enformigt?

Enhet 2, KK, Nk, Käk, Öron, Ögon
Fördelar: Man är mer självständig. Mysigare ställen att söva på, mer intim stämning. Lär känna folk på resp plats, man "tröttar" inte ut varandra. Mer självständighet.
Nackdelar: man känner sig inte "hemma" någonstans, man är mer som en konsult på de olika ute-enheterna. Lätt att man känner sig ensam. Kan bli lite "tråkigt" då operationerna kan vara långa och händelselösa.
Man måste anpassa sig mer till stället man kommer till.

Jag vet inte.... jag lutar åt enhet 1, eftersom det känns tryggare.
Men först får jag se om jag ens kan välja. Jag tror att de gör så att de föreslår var man ska vara, så får man diskutera det sedan. Men om jag tar upp ett önskemål redan nu så kanske de kan ta hänsyn till det.
De på enhet 1 rekommenderar enhet 1 och vice versa.
Det är också så att om jag får min placering på enhet 1 så kommer jag på jourtid få gå på ställena på enhet 2, så jag måste ändå kunna dem.

Svårt val. Vad hade du valt?

Sickness that never sleeps

Det är söndag och det snöar ute.
Jag känner mig less och ensam.

There´s nothing you can say, nothing you can do,
to make me change the way I feel.