Lördagen har gått utan jag nästan märkt av det. Just idag har jag föresatt mig att inte göra något som jag måste. Jag ska bara flyta runt, pyssla med det jag får ett infall till att göra, ta en näve chips när jag är sugen på det, sitta och stirra ut i luften när tankarna står stilla. Bara vara. Och njuta av att det är okej att dagen går utan att jag gjort något riktigt konstruktivt.
Jag har ändå röjt en del i uterummet, det är avkopplande för mig att städa undan och sortera. Pärmar har fyllts med papper, saker i uterummet har sorterats och kategoriserats - slänga, spara, till ytterförrådet.
Jag älskar att plocka undan, sortera och förvara saker i ordning och reda. Innerst i mig finns en pedant, när jag var yngre och bodde hemma var jag extremt pedantisk.
Mina föräldrar behövde aldrig tjata på mig om att städa mitt rum. Jag höll efter det hela tiden och varje fredag sanerades i stort sett tonårsrummet.
Jag visste var alla prylar var, jag hade inga dubletter av något jag inte behövde.
Jag gillar känslan av att ha t ex EN hammare, EN hammare i verktygslådan som är riktigt bra, av bra kvalitet. (Fast nu har jag väl en 3-4 stycken, som ingen av dem är något vidare bra. Det gillar jag inte.) Jag känner mig lätt kvävd om jag har för mycket prylar överallt.
Jag gillar förvaringsaskar/lådor där jag kan skriva på vad som finns i dem, och det verkligen finns just det i dem, inget annat. Lådor som innehåller gamla prylar som jag inte har hjärta att slänga benämner jag som "krimskrams".
Jag röjde som sagt lite i uterummet och insåg att jag nog har en fetisch. Krukor. Krukor! Jag har massor utav krukor! Jag har krukor sedan jag flyttade hemifrån för 15 år sedan. Krukor som inte alls är min stil idag, krukor som är färgglada och inte passar in någonstans idag egentligen och som inhandlades i någon småländsk butik för längesedan. En knallblå, en med blommor på, en vinröd, en plommonfärgad, en gul, en grå.....Och jag handlar på mig nya krukor med jämna mellanrum. Fast nu för tiden blir det mer diskreta krukor, typ lerkrukor och vita glaserade.
Ja, hur som. Ibland måste man släppa taget. Även om krukor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
De hade kunnat vara jag som skrev det där inlägget (förutom det där med krukorna). Jag bor nu med en man som har något hysteriskt med prylar, så mycket att det står saker på golvet i lägenheten som inte får plats någonstans. Han har också för vana att släppa det han har i händerna just där han står, och sedan låta det ligga, oavsett om det gäller verktyg, skor, räkningar, kvitton, skivor, eller kläder. Det är en utmaning för mig det.
SvaraRaderaKänner igen det där. I början med samboskapet kan man få fnatt och tycka att det är bara jag som plockar undan hela tiden. Men så inser man att den andre har en annan toleransnivå. En mycket högre. Och han tycker inte det är vidare stökigt, utan mer trivsamt när allt inte är så kliniskt (som jag gillar).
SvaraRaderaFör att inte förhållandet då ska gå åt helvete så måste man kompromissa och hitta ett medelläge där båda kan trivas. Han drar ned på sin toleransgräns och jag höjer den. Annars hade jag nog blivit bitter. Så visst är det en utmaning!