Lättnad

Tentan jag gjorde idag var nog den värsta tentan jag någonsin gjort. Jag hade inte pluggat mycket innan, vi hade föreläsningar in i det sista så tiden var knapp att studera på egen hand. Tid jag alltid behöver för att fatta saker. Jag kan sitta en hel föreläsning och inte fatta ett skit, så kommer jag hem och börjar tragga det för mig själv och lägga ihop ett och ett. Då kommer det.
Igår satt jag i stort sett hela jäkla dagen, från 10 på morgonen till 23 på kvällen, med avbrott för middag, plock, luft på balkongen och ett och annat tv-program då. Men jag plöjde och plöjde i litteraturen. Jag frångick dessutom mitt gamla studiesätt och det gjorde mig nervös, men det fanns inte tid till att göra som jag brukar.

Tentan idag var diger. Kollade på fråga ett. Hoppa över och ta sen. Fråga två. Mhmm, möjligtvis kanske att jag visste. Chansa. Fråga tre. Säker. Fråga fyra, chansa. Fråga fem, säker. Osv osv... Där var mycket som jag kände igen och mycket som jag knappt berört. Samtidigt var det en hel del som jag hade i huvudet och som det aldrig frågades efter.
Rättningen blev av en timme senare. Jag har varit nervös vid tidigare utdelningar av den rättade tentan, men den här gången skakade jag faktiskt. Jag kunde inte kontrollera mina händer, jag darrade, var likblek och knäpptyst. Satte mig för mig själv för att slippa ha någon bredvid mig som lyckades. Den här tentan var den svåraste och oerhört viktig. Hade jag fått göra omtenta så hade jag blivit helt knäckt, hade aldrig orkat komma igen, åka hem och öppna böckerna igen. Påbörja praktiken på måndag och veta att man har 7,5 poäng släpandes efter sig. Plugga på till en omtenta samtidigt som man har praktiken med uppgifter till den.

När vi fick tentorna och jag faktiskt hade klarat mig så sa jag till min kursare att det här är fanimig sista gången jag läser en sån här utbildning, jag klarar inte den här stressen inför en tenta. Hon höll med och sa att hade hon inte fixat det här så hade hon brutit samman så hade vi fått ta hand om henne.
Tentorna på grundutbildningen var "blaha" i jämförelse. Inte för att förkasta den (eller jo, det gör jag faktiskt. Den är usel.) men man måste antingen vara smart eller flitig för att fixa det här. Och jag är mer den flitiga typen. På grundutb satt jag mest och ritade och gick på föreläsningarna för att kunna gå och fika med folk efteråt. Hänga på Ariman. Men det var ju jag förstås, förhoppningsvis är andra mer seriösa. Men jag klarade mig ändå.

Kollade precis mitt meritkonto, jag är uppe i 255 högskolepoäng nu. Jag som en gång i tiden aldrig trodde jag skulle läsa på högskola. En gång i tiden då jag satt på en fabrik med hörlurar på hela dagarna och hoppades på att livet skulle gå fort.
Och när ledningen kom och inspekterade (en gång om året) och gick runt och tittade och en av dem sa "Jaha, här sitter flickorna och särar på benen!". (Maskinerna var knappast ergonomiska, så man fick sitta sådär på vissa maskiner).
Den tiden känns avlägsen och enbart förnedrande. Är så lättad över att jag inte stannade kvar i det livet.

Nu känns det iaf som att all luft gått ur mig. Nu kan jag börja planera inför praktiken, skriva ned egna mål och uppgifterna till praktiken. Leta upp hänglåset och Crocs-skorna igen (ja, jag har sådana, skitfula men helt oslagbara när man springer runt på ett hårt golv i 9 timmar).
Idag blir det inget GI-tänkande. Jag har inhandlat godis och läsk. Nu blir det vila och återhämtning.



Idag är jag en halv anestesisjuksköterska. Och jag är så lättad. Hälften kvar!