lördag 27 juni 2009

Human nature

Veckan som gått har varit otroligt påfrestande rent jobbmässigt. Fem dagar på raken där jag i stort sett stått själv om dagarna. Har begått massor utav fel, men också massor utav rätt och för varje dag är det något litet som faller på plats. Även om detta kommer ta lång tid. Pratade med min kursare som jobbar en våning upp och han sa sig också vara på plats kl 07 på morgnarna, för annars hann han inte med morgonarbetet. Så det kändes ju ok, att det inte bara är jag som är "slow". Men många av de andra är där vid kvart över sju-tiden så det är inte en hel halvtimme extra jag behöver jämfört med de andra. Men det är stressigt. As hell. Speciellt robotkirurgin, det är tusen grejer som ska fixas innan de kan börja operera.

Hur som, mina tre veckor på kirurgen har gått tokfort och jag har lärt mig massor. Nu väntar tre veckor på ortopedsidan. Spinaler, buklägen, spik och hammare. Ska bli intressant. Även om jag fruktar bukläge. Usch.

Fredagskvällen/natten spenderades hos fina V. Jag hann knappt komma ut ur bilen så hade jag två älskade barn som kom springandes i full fart och kramade om mig. När jag kom in fick jag en lång kram av V, en chokladguldmedalj kring halsen och en presentpåse! Snacka om förvånad! Presenter från barnen där A hade ritat en robot och skrivit att jag var snäll och världens bästa narkos-ssk och N hade gjort en pärlplatta och en solfjäder och så hade hon plockat lite blommor ifrån trädgården. Paketpåsen från V innehöll en massa roliga saker som var så på pricken rätt, allt ifrån antistress-piller, plåster, choklad, badskum till en kanonfin mugg och en rolig bok! Helt underbart, blev helt rörd. Begav mig inte hemåt förrän solen började gå upp.

Jag är glad och tacksam för att jag har så fina vänner, ett yrke som är skitcoolt (även om det är kämpigt as hell just nu ett tag), att jag kommer börja få en lön snart, att jag trivs där jag bor och har sommaren med allt vad det innebär framför mig.

Nu ska jag spendera resten av lördagen i mitt stökiga hem med min älskling och vår helknäppa katt.

Det var väldigt längesedan jag kände mig såhär nöjd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar