Anestesi med goda drömmar

Det är riktigt roligt på praktiken måste jag erkänna. Det är ett mindre sjukhus, mer familjärt, ingen tydlig hierarki (vad jag märkt hittills) eller narkosläkare som dumförklarar en eller kirurger som fräser om muskelrelaxantia. Jag är stormförtjust i att söva enbart med TCI, så himla smidigt. Folk somnar rätt fort och sover gott, öppnar ögonen lugnt och fint och mår sen kanonbra. Har inte varit med om så många patienter som vill somna om igen och drömma vidare, eller tackar så mycket för att de sovit så gott och att de mår så bra.
Med gasen kan det vara lite si och så med det... dessutom slipper man själv andas in en massa gaser. Tydligen är det tokdyrt att använda sig av enbart TCI hela tiden, men på praktikplatsen används bara TCI och så gas används vid ryggoperationerna.

På sätt och vis hade jag hellre börjat jobba på ett sådant ställe, ett mindre sjukhus, men å andra sidan är det lika bra att ta tjuren vid hornen och ge sig in i det stora, massiva området där jag får vara på alla enheter och specialiteter. Jag skulle t ex inte våga åka till Norge om jag suttit på ett litet sjukhus (jämför Hässleholm som mest har en massa spinaler om dagarna...) och inte sett så mycket, eller kunnat ta massiva operationer och akuta situationer (hej 7000-larm!). Men så småningom vill jag till ett mindre sjukhus, så som det känns idag iaf.

Jag blivit nyförälskad i mitt kommande yrke igen, det har verkligen gått upp och ned. Inte riktigt såhär kanske, men nåt åt det hållet...

Självständigheten, kunskaperna, inflytandet, friheten, mycket ensamarbete, inget påtvingat samarbete hela tiden, balansgången i narkosen för patienten och att ingen sövning är den andra lik. Man kan helt enkelt inte bli uttråkad!
Det är ett toppenjobb.