Det här är helt fel, sydsvenskan.
Under vintern under min praktikperiod var jag med om exakt samma sak i Lund, en robotassisterad leverresektion, och DÅ var det första gången som detta gjordes.
Så att det gjordes för första gången i tisdags är bullshit.
För övrigt går praktiken framåt, idag har jag fått en knuff i ryggen, så nu är det Bambi på hal is som gäller. I´m on my own. Och jag har fått höra flera ggr nu att jag måste skaffa självförtroende och våga ta för mig, och stå upp för mig själv, annars kommer folk att äta upp mig. Det är en hård värld jag gett mig in i och mitt skinn är alltför tunt för ett sådant klimat. Jag vill inte heller bli en bitch. Men jag ska gå och köpa mig en ryggrad iaf. Men ibland känns det som att jag är med i "Du är vad du äter" och har en handledare á la Anna Skipper som står där med armarna i sidorna.
Fan vad nervös jag är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan inte låta bli att skratta *du är vad du äter* :D så känner jag mig ibland med.
SvaraRaderaFörstår att det känns nervöst.
Dina handledare verkar ju rätt olika, och den ena rätt knepig.
Vad är det de säger, ett år eller något tills man är varm i kläderna? Tufft i början, absolut.
Sen är du nog allra coolaste bitchen som talar om för andra att de kan skaffa en ryggrad :D <3